Det här med känslor...

Jag har så svårt att hantera min dotter när hon blir så där djupt ledsen, vet att det hör till hennes diagnoser men när hon gråter vill man ju bara krama och trösta henne. Men om jag gör det blir hennes gråt bara värre och till slut kan hon knappt andas. Ju mer rädd och ledsen hon är desto mer kall behöver jag vara för att hon ska kunna samla sig igen. 
Det går väl an när man är hemma, men om hon slår sig på lekplatsen, så tror nog andra föräldrar att man är nog inte klok när man beter sig som jag måste.
Visst när hon är glad så kramas vi men jag kan aldrig ta upp en händelse som gjort henne ledsen, för att prata igenom den, då börjar den otröstliga gråten på nytt när hon blir påmind. Hon är en underbar person och jag är så stolt över att vara hennes mamma! Hon har så underbara egenskaper som hennes enorma empati, som tyvärr också blir en börda för henne då hon har svårt att stänga av känslor. Hjälpen vi får av NP teamet är enormt bra! Vi blir bekräftade i vår oro för henne. Eftersom omgivningen inte ser det vi ser och vi möts av oförståelse och fördomar om hur barn med diagnoser ska ha för beteende och det inte stämmer in på henne. Att vi får hjälp att förstå hur hon upplever sin omgivning och varför konflikterna uppstår ger oss verktyg att göra hennes vardag lättare. Samtidigt, och jag att vi inte ska ha dåligt samvete så kommer det krypande ändå. Att vi inte vetat tidigare hur vi skulle ha gjort...




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

blomskaos.blogg.se

För att försöka ordna reda i mitt kaos, både i huvudet och vardagslivet, kommer jag dela med mig av mina tankar och mitt liv. Här är aldrig tyst och långtråkigt med mina 5 döttrar och 4 hundar och alla andra husdjur, händer alltid något!

RSS 2.0