Höstrusk
Trodde att jag hittat anledningen till att jag reagerat allergiskt med rinnande och kliande ögon och täppt näsa igår men inte då!! Lika illa idag med ..... Det får inte vara hundarna!!
Hoppas att det går över, vet ju att jag är olika känslig i perioder och just nu har jag en jobbig sådan. Känner att jag inte räcker till till allt jag borde och hinner aldrig göra sådant jag vill, utan gör mest sånt som måste göras.
Kontrasten mellan hur jag mår i kroppen mot knoppen är enorm! Jag har nog aldrig haft så många underbara vänner och kaoset här hemma är ovanligt lugnt. Självförtroende växer även om jag ibland tvivlar på mina förmågor. I kroppen är det sämre. Allergin och värken knäcker mig långsamt och livslusten får sig en knäck! Stressen i kroppen sliter på hela mig och jag måste göra förändringar omkring mig för att må bättre. Men var börjar man....
Måste sätta lite fart nu, ska till Kolmården och köpa årskort och göra ett besök på Tropikariet med fyra av barnen + en pojkvän! Gubben får stanna hemma och jobba på uterummet istället😊
Vet varken ut eller in:(
Vad ska man göra när man verkligen inte vet vad som blir bäst i framtiden? Har ett tag funderat fram och tillbaka på vad och hur jag ska göra för att få allt att fungera....
Just nu känns det som jag virrat bort mig i en snårig skog och är vilse i mina tankar! Hjärnan säger en sak och hjärtat en annan. Jag känner mig ångest fylld för att göra det som jag vet är rätt.
Det känns som jag sviker och är egoistisk. Tänk bara om det fanns en lösning som jag önskade att det fanns. Tyvärr är det nog omöjligt att det går att genomföra. Ni undrar nog säkert vad jag menar och vad allt handlar om. Egentligen spelar det ingen roll. Dessa känslor kan uppstå ang så många olika saker och jag tror att många känner igen sig.....
Om man bara visste hur framtiden ser ut och önskan om att jag hade sett hur det ser ut idag. Då hade jag hjort helt andra val.....
Just nu känns det som jag virrat bort mig i en snårig skog och är vilse i mina tankar! Hjärnan säger en sak och hjärtat en annan. Jag känner mig ångest fylld för att göra det som jag vet är rätt.
Det känns som jag sviker och är egoistisk. Tänk bara om det fanns en lösning som jag önskade att det fanns. Tyvärr är det nog omöjligt att det går att genomföra. Ni undrar nog säkert vad jag menar och vad allt handlar om. Egentligen spelar det ingen roll. Dessa känslor kan uppstå ang så många olika saker och jag tror att många känner igen sig.....
Nu måste jag bestämma mig, inte idag men snart och jag hoppas att jag tar rätt beslut....
