Är på ett sånt där humör då man bara känner lycka och tacksamhet! Lycka över underbara vänner. Något som jag inte hade som barn. Innan sjuan var jag mycket ensam, inte mobbad utan bara ensam... Nu är jag omgiven av underbara människor och det är något jag inte tar förgivet. 
Tacksam över att jag får och har möjlighet att förverkliga en dröm för min framtid. Och för att jag för tretton år sedan träffade mitt livs kärlek! Mina fem barn är mitt allt och den kärlek jag känner är större än allt!
Lite sentimentalt kanske och klyschigt men jag är lycklig och jag vill att min familj och alla mina underbara vänner ska veta hur otroligt mycket de betyder för mig.